k-bergs Johannor

Hejsan Pappa, Mamma, Lotta, Johanna, Alexandra samt alla andra närmast sörjande. Tänkte faktiskt att nu är det dags att dela med sig utav vad som händer på dagarna, efter 10 månader i australien som idag är över...så är det kanske bättre sent än aldrig! Inte en chans på jorden att jag blir bjuden till Blog awards iår ivilket fall, men vi kör ändå. Nu sitter jag på Sydney international airport och äter lite sen lunch. Har tillbringat hela dagen med att städa ur mitt rum samt pressa ner alldeles förmycket saker i en alldeles för liten väska. En väska som för en proffessionell "väskpackare" skulle vara oerhört rymlig. 65 liter, det är en ganska stor ryggsäck ändå. Det skulle förmodligen eka därinne i stora facket. Men jag packar alltid förmycket "baraifallomatt" ..ni vet hur det är. Måste säga att det känns skitkonstigt att sticka ifrån sydney nu. Det har blitiv så valigt för mig att vara här nu, det har gått så långt tid och det har varit fantastikst nästan hela tiden (förutom någonstans där i mitten i bytet ifrån att bo hos familjen i mosman till att flytta ut och hitta annat jobb. Då var det riktigt jävla psykiskt jobbigt. Men glädjen när man märker att det faktiskt ordnar sig om man bara ger sig fan på det, den är härlig! När jag flyttade ut ifrån familjen efer 6 månader, en superbra resa till Bali/singapore, massa kärlek till två små underbara barn och en miljon galenskapshittepå med alex på helgerna så var det bara att ta nya tag och byta liv. Att inte ha verken boende eller jobb dagen innan man ska flytta ut är dock smått stressande. Aldrig mer! På någotvis som jag inte ens kommer igår nu, kanske någonslags bortträngning taktik utav min hjärna, så löste det sig fint! Har bott med Kelly och Del i ett fantastiskt hippiehus i Redfern i..4 månader undegär. Haft kanske sju jobb innan jag hittade mina två favoriter. Påfrestande, men roligt ändå att ta ansvar för sitt eget liv. Om inte JAG anstränger mig och försöker hitta boende och jobb nu, så kommer jag inte att få något boende och heller inget jobb. Man är chef för sitt eget liv. Så är det bara.

Mitt plan till Auckland går om ungefär 2 timmar, kommer inte fram förän 11 ikväll lokal tid dock. Daniel och Joakim är där nu och dom påstår att det är kalas ikväll. Jag kan inte mer än nicka och hålla med. Peppa till och vara glad för att känna någon på NZ! Underlättar!

Ska inte skriva för mycket, tror nämligen inte någon orkar läsa alldeles för långa texter om någon annans liv. Så nu får det vara bra för idag. Ska köpa en kaffe nu (skulle vilja göra den själv dock, det blir alltid godast kaffe när man själv är bakom maskinen!) Dags att sänka standarden några kilon.

Hej så länge! Johanna